:

Saker ni inte visste om mig!

När jag gick på gymnasiet hade jag ett sabbatsår mellan ettan och tvåan. Under det året bestämde en kompis och jag att vi skulle jobba med hästar, för det var det enda vi ville göra i hela världen!
Vi började med att åka till ett försäljningsstall i Skåne. Gubben som hade det åkte och hämtade hästar varje vecka, och "GOD KNOWS" var fan han fick tag i dom! Den ena var värre än den andra, och han hade ingen aning om var dom kom ifrån, eller vad det var han hade med sig hem!!!

Man kan säga att det var med livet som insats varje gång man skulle rida en ny häst. Vi bodde typ i en liten sommarstuga utan värme och jobbade 7 dagar i veckan. Vi var för det mesta lämnade vind för våg, och hästarna kom och lämnade gården med ungefär samma intervaller! Vår utveckling var ungefär på Noll kan man säga!
Vistelsen blev inte så långvarig, och vi sökte oss till ett nytt ställe.

Stall nummer två låg i Göteborg hos "familjen Emanuelsson." Dom hade två döttrar, Anna och Lotta, som båda var jätteduktiga och tävlade ponny på högsta nivå på den tiden. Lotta, är samma Lotta, som i dag heter Björe i efternamn och är verksam på "Jump Club" tillsammans med Sylve Söderstrand, -för er som är lite namnkunniga! Det är även hon som brukar kommentera hästhoppning på SVT tillsammans med Janne Svanlund, som tyvärr gick bort för ett tag sedan.

Dom hade i alla fall ett helt stall fullt med ponnyer som dom tävlade på, ca 15 st eller vad det var. Där var allt jätteproffsigt och välorganiserat, men skitjobbigt. Vi jobbade sex och en halv dag i veckan, från 7 på morgonen, till 8 på kvällen ungefär. Deras pappa var dessutom "aningen speciell" skulle man lugnt kunna säga!! Lite som en blandning mellan "Leif G W Persson" och "Arga kocken" på TV4, och då är "Arga kocken" en mycket lätt underdrift. Jag skulle lätt kunna jämföra med någon mycket värre. Jäääääävligt lynnig och med en stämma som signalhornet på en Finlandsfärja!

Där stod vi inte ut i mer än ca 3 månader innan vi gråtande hoppade på tåget tillbaka till Stockholm, och lovade oss själva att ALDRIG mer jobba med hästmänniskor igen, ett löfte som jag önskar att jag hade hållit livet ut. Men man glömmer så fort, bara för att, gång på gång, bli påmind igen!

Här är i alla fall gården vi jobbade på. Numera är det deras lillasyster "Emma Emanuelsson" (döpt efter pappa som också kallas för Emma, -hörde jag HYBRIS??) som håller till på gården. På filmen är det dock mellansyster Anna, som vi var hästskötare åt på den tiden det begav sig, som håller i träningen.
Gården var, och är fortfarande jättefin. Dom har både byggt ut, och byggt om, sedan vi var där, men det ser ungefär ut som det gjorde då.

Det är med skräckblandad förtjusning jag tittar på det här klippet. Men hur jag än vrider och vänder på det, tror jag aldrig att jag lärt mig så mycket någonstans, på bara 3-månader! - Men det kostade på mentalt!!!!

– Till exempel, hur man tvättar en 6-hästars lastbil (både utvändigt och invändigt, för hand) på alra mest,
1 timma. Efter varje j-vla träning eller tävling! . . . . . - ja sa FÖR HAND!!!

Eftersom jag inte har så mycket att komma med så får vi ta och använda fantasin, därför blir det ett nytt inlägg under kategorin

Som jag sa tidigare, har jag tackat ja till jobbet i Täby, eller rättare sagt vi ska testa och se hur vi kommer överens.
Ägaren vill att jag ska gå ridledarkursen på Stömsholm och har redan bestämt att hon lånar ut en av sina hästar gratis så att jag kan åka, dessutom går föreningen in och betalar hela kursavgiften på ca:22.000 kr. Det var ju meningen att jag skulle gå kursen redan 2009, men då fick jag den inte betald så då blev det inte av. Ansökan skickas iväg i morgon, så funkar allt och jag sköter mina kort rätt så kanske jag är Ryttmästare i augusti!
Hurra, då kanske jag kan få ha riktiga lektioner på min förra ridskola!!!

Här får ni ett litat smakprov på hur er träning kommer att gå till efter sommaren!

Nu är klockan 22.30 och jag har precis kommit hem från min andra intervjuv i Täby. Har varit där i nio timmar idag. Känns faktiskt bra, so far! Hoppas och tror, att vi kan komma överens, men vet samtidigt att det ofta känns bra under smekmånaden. Ett par månader, eller om man har otur veckor på nya arbetsplatsen, börjar man se mönster och beteenden som man inte hade räknat med, eller uppskattar!
(Vis av erfarenhet)

Men som jag sa, -So far so good. Ska försöka att lägga mina senaste erfarenheter åt sidan och gå in i min nya arbetssituation med en possitiv attityd. Lite så som jag förmanar alla som rider för mig att tänka.
Måste föregå med gott exempel! Blir det problem får man ta tag i det när dom dyker upp.

Det var väl moget och possitivt så det förslog?

Jag är säker på att det blir aldeles utmärkt. Har lite detaljer att reda ut sen är det bara att börja. Går allt som det ska kommer jag, å andra sidan, bli possitivt överaskad. Det är bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa! Har i alla fall ett par veckors smekmånad att se fram emot!


Fortsättning följer för den som orkar!

Som jag skrev i går var jag på intervju på en liten ridskola i Täby.
Som ni alla vet var det ett riktigt j-vla skitväder i går, vilket inte bäddar för någon vidare angenäm kännsla när man ska gå och kolla nytt jobb!

Eftersom jag inte har någon bil än var det bara att snällt ta dom lokala färdmedel som Stockholms stad erbjuder. Resan var inte något större problem. En liten tur med t-banan och 15 minuter med buss var allt som krävdes! Men som jag nämnde tidigare var ju vädret inte något vidare, vilket gav en känslan av att man var på vildmarkstur till Jokkasjärvi! Snön anföll horisontellt och jag önskade att jag hade hafft ett span med slädhundar till mitt förfogande för att underlätta mina strapatser.

Väl där kändes allt lite lättare dock.

Ridskolan var jättegullig. Den är belägen på en privat gård ute i Täby och betår av 4 små, separata stallar. I det största av dom står dom flesta lektionshästarna som nästan alla är A eller B-ponnyer! En del av dom var så små och så jäkla söta så jag har aldrig sett på maken!! Finns det så små ponnyer??? I dom övriga stallarna var det blandat lektionsponnyer, privatponnyer, samt gårdens egna tävlingshästar.

I tjänsten ingår även att man skall ta hand om, och utveckla, deras stora framtids-stjärrna. En 5-årig halvblodshäst på 1.78. Jävla tur för mig att jag har hafft en monsterhäst själv så att man är van att sitta högt! Dom har en proffsryttare som ska tävla hästen, så att den får en så bra hopputbildning som möjligt. Den som tar/får jobbet ansvarar för det dagliga arbetet med hästens utbildning , samt vara ryttare behjälplig vid träning och tävling.

Hela upplägget med deras tävlingshäst känns som en extra sporre i beslutet om tjänsten! Hästen var så klart mycket trevlig att rida. Förutsättningarna finns ju där, så det kan bli en spännande utmaning. Har inte hafft en unghäst på länge utan bara suttit och harvat runt på dåligt ridna äldre hästar! Skulle vara spännande att se hur utvecklingen fortskrider om man får göra jobbet från börgan! Då visar det sig nog ganska kvickt, om ens ridkunskaper verkligen håller måttet eller ej!

Efter att vi pratat en stund börgade dom första eleverna dyka upp. Jag stod med på första lektionen för att se hur dom undervisar. Sedan var det min tur att visa vad jag gick för! Lektion nr 2 fick jag starta vilket var kul. Var ju ett litet tag sedan jag stod där och gastade! Våra undervisningssätt skiljde sig en smula så eleverna såg lite konfunderade ut och jag vet inte riktigt om dom hängde med i mina resonemang. när man byter instruktör tar det ju alltid en stund att fatta var instruktören vill komma med allt sitt svamlande. Hon som äger ridskolan verkade dock nöjd. Jag gjorde bara som jag alltid gjort utan att försöka anpassa mig till deras metoder. Jag vet av erfarenhet att mitt sätt att undervisa är det sättet som funkar bäst för mig, och de måste jag ju följa. Behöver man ändra mitt sätt för att vi ska hålla samma linje och instruera likadant, får man ordna det senare.

Sedan fortsatte grillningen genom att jag själv fick inta en plats i sista gruppen med dom bästa eleverna. Där red jag unghästen som ingår i arbetsuppgifterna. Ägaren ville, efter en stund, att jag skulle galoppera av honom så att han fick upp värmen lite. Dom andra lämnade plats på spåret så att jag kunde få fritt svängrum för min stora oceanångare. Sedan bad ägaren mig att trycka på honom lite, hon vet nämligen att han börgar bocka när man gör det, vilket han också gjorde! Jag sparkade på honom lite till så att han skulle galoppera i stället för att studsa runt utan att ta någon större notis om det hela. Ägaren var nöjd och mandomsprovet var avklarat för min del! En annan tjej som varit på intervjuv dagarna innan mig hade varit lite orolig och aningen rädd för honom och var därför inte aktuell för tjänsten trotts att hon hade varit jätterar och trevlig och enormt duktig med barnen!

Alla var mycket trevliga, gården var urfin, ponnyerna gulligare än nåt jag sett på länge, och vi kom väldigt bra överens kändes det som. Av SMS-et jag fick skickat till mig, innan jag klev av t-bananen hemma i stan igen, förstod jag att dom var nöjda med mig och ville förtsätta förhandlingarna. I sitt meddelande skrev hon dessutom att hon ville skicka mig på RIK-kurs till strömsholm i sommar, så jag kan ju inte ha gjort ett så jävligt intryck, eller så var det precis det jag gjorde!!!! Även jag var mycket nöjd och kände mig inspirerad på vägen hem.

Nu återstår bara den sista, och för mig, mest traumatiska delen, nämligen att komma till skott samt att diskutera lön, utan att måla fan på väggen. Vi bestämde att vi skulle höras om ett par dagar så att jag hinner tänka lite.

Så långt allt väl!!!
Fortsättning följer.